17
MAR 2015Med anledning av förslag till Seglardagen angående ny avgiftsstruktur
Segelsporten har utvecklats i riktningar som för ett antal år sen var omöjliga att förutse. Klassiska kölbåtar, moderna SRS-båtar, extrema OS-båtar, Volvo Oceanbåtar och Americas Cup-katamaraner har ingenting gemensamt. Dessutom har utvecklingen gått mot att fler och fler nyrekryterade seglare överhuvudtaget inte kappseglar.
Svenska Seglarförbundet har i sin vision 2014 delat upp seglarna i elit, dvs. OS-klasser, och motionärer, dvs. seglare i övriga klasser. Eliten är extremt beroende av ekonomiskt och annat stöd från förbundet. Övriga klasser, framför allt kölbåtsklasserna, fungerar i stort sett oberoende av Svenska Seglarförbundet. SM-plaketterna från 1904 är i sig åtråvärda, men alla andra funktioner kan lösas inom klassförbunden. Generellt kappseglar dessutom dagens seglare i allt mindre grad. Dessa förhållanden har lett till att fler och fler klubbar väljer att lämna SSF eftersom avgifterna upplevs som höga samtidigt som man inte får ut särskilt mycket i gengäld.
Det vikande kappseglingsengagemanget gör att de flesta klassförbund har ökande svårigheter både att rekrytera SM-deltagare och att hitta intresserade arrangörer. De klassiska entypsklasserna utför en kulturgärning genom att såväl vårda som kappsegla båtarna. För att båtarna skall leva vidare i framtiden är kappseglingen ett kitt som håller ihop.
Möjligheten att göra vinst till arrangörsklubben är en väsentlig faktor vilket gör att startavgifter och “kringavgifter” i allmänhet blir ganska höga. Om man till detta lägger 1000 kronor i licensavgift och säkerligen avgiftsbelagda regelprov för rorsmän kommer man snabbt upp till en oacceptabel nivå för dom som har den kulturella drivkraften och vilja fortsätta. Det innebär ett vikande intresse som leder till att många klasser kommer att tappa sin SM-status. En återgång till gamla tiders pokalseglingar skulle i enbart klassförbundens regi utan inblandning från SSF i så fall kunna bli aktuell. En annan variant är att klasserna tackar nej till SM-statusen men som A22 seglar en kryssarpokal årligen.
Svenska Seglarförbundet har inte gett klassförbunden möjlighet att före Seglardagen 2015 diskutera alternativ: Remiss utgick endast till distriktsförbunden med datum 23.1 och svarstid 13.2. Förslaget skrevs 25.1.
Mot denna bakgrund och ovan redovisade skäl anser M-båtsförbundet att licens och rorsmansprov för deltagande i SM-seglingar är ett fullständigt orealistiskt alternativ för att stärka SSF:s ekonomi. Andra förslag bör tas fram och ges tillräcklig remisstid framför allt i relation till klassförbunden som är mer berörda än distriktsförbunden.
De som kostar mest måste i större utsträckning stå för sin egen finansiering. Den här vägen kommer enbart att i förlängningen leda till allt färre SM-klasser.
För M-båtsförbundet
Gregor Wierusz – ordförande
Totte Bergman – vice ordförande
Eva Myrin – Sekreterare